shir logo

Indelningsverket

Många tror att det var Carl XI's ide att införa roterande knektar men faktum är att dessa tankar fanns redan på Gustav Vasas tid på 1500 talet.

Det sägs att han blev mäkta imponerad av den styrka och snabbhet som Nils Dacke kunde sätta ihop en Allmogehär. Bönder från samma trakt kände en oerhörd samhörighet om man hade ett enda stort gemensamt mål. Försök gjordes att genomföra detta men dåtidens Arme var till stor del beroende av utländska legoknektar. Därför pratar man om det yngre och äldre Indelningsverket

Karl XI är grundaren av det s.k. yngre indelningsverket. Det sägs också att han kom på tanken när han gästade slottet Höjentorp (strax öster om Skara). Vidare säger skrönan att vid det stora stenbordet som fortfarande finns kvar skall Konungen yttrat: ”Så länge detta stenbord stå här orörd och hel — så länge skall också indelningssystemet fungera”. Det ständiga knekthållet försvann 31 december 1901 då allmän värnplikt infördes och samma år slog blixten ner i stenbordet och delade bordsskivan. Men sant är nog det ändå att dessa tankar om att utnyttja allmogen, både bonde och dräng säkerligen hade funnits med i flera år. Pengar att forma krigsmakten som han ville kom efter den stora reduktionen (då bl.a. högadeln fick lämna flera gods och slott) i början av 1680 talet. Vid 1682 års riksdag beslutade man sig för att låta testa förslaget.

Förslaget gick ut på att erbjuda bönderna krigstjänstfrihet om dom ansvarade för en soldat plus dennes torp, utrustning och odlingsmark. De blev s k rotebönder och 3 bönder ansvarade för 1 soldat (kallad knekt). Om förslaget löpte väl ut skulle detta bli grunden i Sveriges krigsmakt i framtiden. När vi nu har historien i facit så vet vi att detta system fungerade ypperligt i över 200 år.


 Knekt med hustru framför deras soldattorp. Bild återgiven med tillstånd från Armémuseum

Även om hela regementen gick förlorade på Karl XII´s tid så sattes det nästan oftast upp igen efter något år. Samma system fanns också i kavalleriet och indelta båtsmän runt våra kustlandskap. Avtal skrevs för varje landskap och den 16 mars 1685 undertecknades avtal mellan allmogen i Västergötland och Kungen. För Skara- borgarna innefattade det att 1200 man uppsatta i Skaraborgs Regemente (800 musketerare och 400 pikenerare) plus 300 man i Västgöta Dals regemente. Soldaterna utbildades på speciella övningsplatser, oftast stora slätter eller hedar. Typ Axvalla hed, Sannahed, Skillingaryd, Backamo m.fl. Regementsmöten förekom varje år och mönstringen brukade vara i 10 dagar. En stor Generalmönstring hölls vart 3:e år med en General eller Kunglig person närvarande. Här blev också soldaten slutlig antagen. I kompanichefens uppgifter ingick det att inspektera soldattorpen och att tilldela soldaten sitt soldatnamn. I varje kompani fick det bara finnas en soldat vid namnet. Det är efter detta som så många bär namnen Björk, Lind, Hurtig , Modig , Frick, From , Sköld, Berg, Sjöö, Kvist m.m. i Sverige idag. I soldatens boställe ingick ett torp där reglementmåtten skulle vara 12 alnar lång, 8 alnar brett och 4 ½ aln hög ( 1 aln ung. 60 cm ) dvs. 7,2 m lång, 4,8 m bred och 2,7 m hög. Soldaten skulle även ha en ladugård som var 7,2 meter lång. Till torpet skulle det ingå mark som upptar ½ tunnland, ca 2500 kvm. Rotebonden skulle även stå för utsädet. Soldaten kunde få odlingsmedalj om han skötte sin jord bra och nyodlade. Soldaten eller knekten kunde också erhålla pengar från krigsmanskassan när han blev gratialist (numera pensionär). Redan 1640 inrättade Drottning Kristina den pensionsinrättning i Vadstena som betalade pengar till soldater som hade medverkat i trettioåriga kriget. Denna krigskassa skulle finnas kvar ända tills den sista indelta soldaten gick ur tiden 1983.

År 1695 bestämde Karl XI att varje soldattorps ena gavel skulle målas i röd färg, knektens nummer samt kompaniets namn. Detta var innan "rödfärgen" slog igenom. När den började användas kom de berömda soldattavlorna upp på torpens gavlar, oftast i trä och i regementets färger.

Att soldaten läste sin katekes hade socknens präst eller kyrkoherde ansvaret för och inte militärprästerna som man kanske skulle kunna tro. Beslut från åren 1688 och 1691 bestämdes det att knekten skulle årligen betala sockenprästen 12 öre eller göra 2 eller 3 dagsverken åt densamma. På så sätt slapp knekten betala för kyrkliga förrättningar såsom dop, bröllop, begravningar mm.

På 1800-talet började arbetskommenderingarna bli fler för de indelta soldaterna. När krig och oroligheter avtog kunde man med soldaternas hjälp bygga upp fästningar, vägar, kanaler med mera. Kommenderingarna kunde vara allt från att vakta fångar på fästningar eller bygga tunnlar i Stockholm. Den mest kända byggarbetsplatsen för indelta soldater vid denna tid är Von Platens Götakanalbygge. Över 58 000 indelta soldater från 16 infanteriregementen gjorde dagsverken på Götakanalbygget. Över 7 miljoner dagsverken och ett dagsverke för en soldat var 12 timmar. På den senare delen av 1800-talet togs det beslut om allmän värnplikt och utfasning av indelnings-
systemet. Några år in på 1900-talet införs värnplikten och succesivt minskar man anställning av indelta. Under krigsperioderna fanns det fortfarande indelta i tjänst men efter dessa så minskade det rejält. Under 1960 talet fanns det ett flertal indelta knektar vid regementens dag. Den sista indelta soldaten eller knekten var självklart en Skaraborgare. Soldat nummer 483 Axel Ljung vid Vartofta Kompani Skaraborgs regemente antogs när han var 18 år. Han avgick som furir efter en lång tid i november 1942. Axel Ljung gick ur tiden den 9 augusti 1983 i Floby. Nästan på dagen 300 år efter det att Karl XI:e fick riksdagen att godkänna beslutet om indelningsverket.

Detta system kan det skrivas mycket om men här har jag gjort en snabb sammanfattning. Vill man fördjupa sig mer finns det mycket litteratur att läsa titta gärna in på boktipset eller varför inte läs Vilhelm Mobergs (Soldatnamn) Böcker om Rasken eller Björn Lippolds böcker: När knekta kom te hea , Svenska knektar mm.

Text av Matz Thuresson.
Källa: Garnisonsmuseet Skövde